Det är så man sprider evangelium…

Och så kom kvällen och dags för nästa askonsdagsmässa. Denna gång i Domkyrkan i Lund. Fast nu åker jag ju förstås inte till Lund bara för att fira nattvard…

Som teologistuderande kan man gå på något som heter stiftsgruppen. Det är en grupp som drivs av oss studenter för oss studenter med stöd från stiftet. Där kan vi få träffas, stötta varandra och byta erfarenheter. Särskilt jag som läser på distans, som inte har kurskamrater i samma utsträckning, tycker det är extra givande. Varje gång så får vi även fördjupa oss i något ämne. Denna gång handlade det om konfirmandundervisning, om hur vi får konfirmander till kyrkan, vad som är viktigt och så. Mycket intressant.

Det är så bra att samtala kring dessa frågor för att få nya infallsvinklar och få höra sånt man inte själv har tänkt. Som att stora kampanjer är kanske inte så viktigt, som relation är. Att man istället bygger upp en relation med ungdomarna och deras föräldrar.

Vid stiftsgruppens början blev vi tillfrågade, som brukligt, om det fanns någon som ville hjälpa till att dela ut nattvarden på kvällens mässa i domkyrkan. Då det inte, förutom en kille, ville, så ställde jag upp. Tänkte det kunde vara lite roligt och lite stort. Kul att få tjänstgöra i en annan kyrka än sin egen.

Killen och jag fick gå några minuter tidigare för att bli informerade om vad vi skulle göra, men vi hann ändå med det viktigaste från stiftsgruppen.

Hur som helst. Det var en mycket fin mässa med en inledande växelläsning. (Tyvärr förstod jag inte om ”I” var kvinnorna som skulle läsa eller om det var vänstra sidan, då jag satt på höger sida och det lät som om läsningen vid ”I” kom från vänster och det bara var kvinnoröster och likadant vid ”II”, fast tvärtom. Det var kanske jag som hade satt mig fel…? Kanske jag borde ha suttit på den vänstra sidan? Hur som helst, så tog jag det säkra före det osäkra och höll tyst…)

”Människa, kom ihåg att du är stoff och stoff ska du åter bli. Omvänd dig och tro evangelium”.

Vi fick vårt kors av aska i våra pannor, knäfallande (fast man fick stå om man ville), det tyckte jag var vackert. Vi sjöng fastepsalmer och så var det dax för debuten i domkyrkan som medhjälpare. Allt gick bra, spillde inget och jag glömde inte vad jag skulle säga.

Det roliga hände sen på tåget hem då tågvärden hade blippat min biljett… Han pekade på sin egen panna och sa försynt: Du har lite aska i pannan.

Jag gav han ett smile och sa: ”Vet! Askonsdagsmässa.”

Det är så man sprider evangelium. 😊

Annonser

2 thoughts on “Det är så man sprider evangelium…

Add yours

  1. Roligt att hitta din blogg och ta del av dina tankar! Jag minns en stiftsgruppsmässa på askonsdagen. Då fick jag rita kors i pannan och det var lite mäktigt att göra det på självaste biskopen. Gud välsigne dig i dina studier!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: