Vi är skyldiga till mer gott än vad vi kan förstå


Länge har jag tänkt att fira gudstjänst i Lunds domkyrka, då det inte är vigning av varken präst eller diakon, men det har aldrig blivit av. Undanflykterna har varit många, men nu tog jag tag i denna önskan och tog tåget till Lund.

Vintern börjar ta slut nu och jag kunde för första gången lämna vinterskorna hemma och ta på mig de lite mer lättare skorna, som jag har på mig resten av året. Mössa och vantar fick följa med, men bars istället i väskan. Kanske skulle jag behöva dem, vädret kan man ännu inte lita på. Väl framme i Lund var jag glad över min packning, då det var lite kyligare här än hemma i Kristianstad.

Under största delen av året, tycker jag nog att man skall vara trogen sin hemkyrka, som inte behöver vara sin egen församling, eftersom det är där man har sin kristna familj, men ibland är det skönt, trevligt och intressant att leta upp nya sammanhang. Även om jag egentligen inte tycker om att fira gudstjänst i domkyrkor, eftersom de brukar vara mer exkluderande än en vanlig församlingskyrka, så ville jag ändå få fira en gudstjänst här. Alltid kan man lära sig något nytt för en själv. Man kan även lära sig av det man själv inte tycker är bra.

Med exkluderande menar jag att oftast är inte prästerna eller övriga aktiva medverkande så måna om de som kommer. Man får sin psalmbok, de gör sitt ”jobb” och går sen därifrån. Det blir liksom inget som sammanlänkar familjen, inget församlingsbyggande så att säga. Fast däremot kan en gudstjänst i en domkyrka vara mycket fin och lite mer högtidlig än en vanlig gudstjänst och det gillar jag.

Eftersom jag inte har någon inverkan på när tågen går, så var jag där i god tid, men det kan jag tycka är skönt. Att få tal del av alla förberedelserna, att kunna få in ett lugn i kroppen, så att man slipper känna sig stressad, som det är lätt att man gör om man kommer med andan i halsen. Man kan helt enkelt bara ta det lugnt och njuta och få komma in i rätt stämning.

Gudstjänsten började med klockringning och procession under psalm 442. Väldigt fint, när ministranter kom in med kors och ljus och efter dem tågade kör och präster på. Det var fyra präster idag.

Först en liten beredelse innan syndabekännelsen och förlåtelsen som vi sedan tackar för. Kyrie, gloria och laudamus. Kyriet var en ny variant för mig, mycket vackert! Textläsning från kyrkvärdar, både från GT (1 Kung 18:26-29, 36-39) och episteln (Upp 3:14-19). Mellan textläsningarna var det vacker sång av kören. Innan evangelietexten sjöng vi alla gradualpsalmen 358, där evangelieprocessionen tog sin början medan den predikande prästen började smyga sig upp till predikstolen.

Evangeliet (Mark 9:14-32) lästes av en tredje präst och processionen gick tillbaka under halleluja-rop.

Predikan var mycket bra. Gillar allt i den, upplägget, röda tråden och innehållet samt budskapet. Temat för söndagen var Kampen mot ondskan. Hon började sin predikan med att förklara evangelietexten och kom över sedan till att det finns så mycket ondska i vår värld, ondska som vi själva förorsakar. Hon citerade den tidigare bekända syndabekännelsen: Genom vår synd är vi skyldiga till mer ont än vad vi själva förstår. Och hon fortsatte med att säga att vi även är kapabla till att göra gott, att vi gör med gott än vad vi själva förstår. Den vändningen gillade jag. Att vi gör inte bara ont, vi kan faktiskt göra gott också och att vi skall göra gott! Att vi inte bara ska sitta ner och beklaga oss över våra egna brister och andras också kanske, utan vi kan faktiskt kan göra lite gott så att det onda inte helt får makten.

Men hon pratade också mycket om tillit till Gud och vad tro är, att det är just tillit och lojalitet mot den vi tror på. Gud är med oss. Det är inte alltid lätt att göra gott när så mycket ont finns. Hur ska vi orka? Jo, med Guds hjälp!

Efter trosbekännelse och körsång så var det äntligen dags för en av höjdpunkterna – litanian! Kan aldrig sluta älska den. Så glad över att den sjöngs.

Nattvard på fyra stationer (också en höjdpunkt förstås).

Uttåget började redan vid sista psalmen innan välsignelsen, men en liten bit ner i altargången stannade hela tåget upp, vände sig om för att slutföra sången och för att själva kunna ta emot välsignelsen. Mycket fint!

Kyrkkaffet var sedan i domkyrkoforumet i en annan byggnad. Gick dit i hopp om att andra också skulle göra det, men det var det inte och dessutom tyckte jag fikat var dyrt för att vara kyrkfika (men billigt för att vara vanligt fika), så jag kände att jag nog kunde fika hemma istället. Alltid trevligare med kyrkfika i gemenskap än att fika själv, vilket jag insåg att det hade jag fått göra. Jag förstår att de nog måste ta betalt då det är i en storstad, annars hade väl halva Lund kommit och fikat utan att gå på gudstjänsten, men jag är av den åsikten att kyrkfikat ska vara sammansvetsande för församlingen, att man får växa som familj i kyrkogemenskapen och att alla har kanske inte råd att betala varje söndag för fika, särskilt inte när det är så nära inpå lunchtiden. Sen tror jag personligen att de hade tjänat på att flytta in fikat in i kyrkan också, men det kan bara vara jag som är så van vid vårt tänk här hemma!

Sammanfattningsvis vill jag uttrycka min glädje över en mycket vacker gudstjänst och den var rätt närvarande och inkluderande men ändå högtidlig, så där har de lyckats bra! Dessutom så fanns det chans att prata med prästerna efteråt!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: